Jag vet att detta inte landar i god jord överallt. Jag bryr mig heller inte om det. Passar det inte, så varsågod att passera till något som faller bättre i smak och fortsätt som om ingenting har hänt.

Efter 35 års hängivet tränande, otal vistelser och boenden i Asien med tillhörande möten så skaver det. Drygt 20 år har jag ägnat åt individuell och organisatorisk funktion. Problemlösning och optimalt proaktivitet. De flesta gånger blir jag kontaktad när det gjort ont ett tag. Men man har överlevt. Tills en dag när det på något sätt kostat allt för mycket, eller man inte fått (det man i god tro trott vara) den utlovade hjälpen från världens bästa välfärdssamhälle.

Orientalisk visdom

När man ‘kidnappar’ metoder från en kulturell kontext och lever efter tron att resultatet automatiskt blir detsamma i den egna kontexten. Dessutom ska metoderna snabbas upp…’hackas’. När till och med ‘Lean’ från japansk bilindustri ska appliceras påmänskliga relationer….jesus christ….att vi inte ser klarare.
Missing the point entirely.

Utomordentligt välskriven artikel nedan om ‘the Happyness industry’ som i sin mer urvattnade ‘fast food form’ alltid kommer till vägs ände.

Jag har själv otaliga gånger blivit kontaktad av företag och organisationer med panikartad röst i förfrågan ‘vi vill ha mindfulness…du lär ut det va…?’ När jag frågar efter behov och syfte så blir svaret ‘ ähhh….sluta ställ så jobbiga frågor….ge oss istället detdär lagom orientaliska visdomen…utan det religiösa….så att vi kan fortsätta som vi gör ett tag till…’ . Nåväl, lite tillspetsat, men andemeningen är sann. Man vet inte ens vad man behöver. Bara att något är fel. Någon annan del av organisationen med liknande symtom hade troligen felsökts omgående då det snabbt hade synts i nästa resultatrapport.

Precis som i experimentet med den kokande grodan är vi under en typ av allostas (tillvänjning) som gör det lätt att missta potenta redskap som slutgiltigt illusoriska mål. Allt går i denna riktning – långsiktigt mentorskap överges alltmer för leanade kortkurser, dynamisk analys överges till förmån för mer ‘lättcheckad’ kbt, att vara del och bidra till en klubb-stamgemenskap överges för lätt avbokningsbara pass där man kommer och går efter eget tycke. Inte poppis men så sant efter att själv arbetat i denna bransch i + 30 år. Jag säger inte att ovan nämnda exempel inte har sin plats, men de har blivit allomfattande. Här förloras något vitalt, som vi under falsk flagg idag stoltserar med, nämligen mångsidighet och dynamik.

Även om arbetsgivare kan ha alla möjliga föresatser och vara goda lagledare så är vinst och kontinuerlig tillväxt fortfarande det tongivande mantrat då det är grundtesen i det spel man deltar. Bortförklaringar finns, men när det kommer till kritan finns inte ett enda hållbart företag då vi fortfarande inte ändrat något alls i det paradigm vi fortfarande håller fast vid. And make no mistakes ! – allmännyttan, kommun och stat är precis lika vinstdrivande som vilket bolag som helst då man strikt är fast vid arbetstillfällen, inbringade skattemedel och en rullande (läs dyr) förvaltning.

Individuellt är sanningen att om vi efter ett par krascher in i väggen inte blickar nedåt i vår egen mörka avgrund ( och tro mig även du har den, liksom din briljanta lysande sida…när allt kommer omkring vet du det ;)) så lyfter vi oss själva aldrig från de levnadsmönster vi har och som längre kanske inte tjänar oss väl. Ingen kurs, träning eller diplom löser det. Möjligen kan vissa metoder fungera som frigörande nycklar – OM du gör dem till dina egna och ger dig själv respektfull tid.

Utan disciplin når vi aldrig verklig frihet.

Allt ifrån helt felaktiga pacifistiska citat och memes från Gandhi, universella Yoga-kärleksbudskap, till harmoniska energiflöden inom healing och Tai Chi eller Qi Gong missar den fasta grund som dessa kunskapstraditioner vilar på. Den heter Integritet.

Integritet är något som kräver handlingskraft, gränssättning, etik och moral, mod, att våga fatta beslut och tala utan tanke på vad andra ska tycka. Faktiskt mycket av det som fattas i en kultur som idag påvisar extremen av det motsatta, där det blivit svårt att skilja på sak och person.

Applicera nämda ‘kidnappade’ metoder från orienten och varsågod – den urvattnade soppan är serverad. Förvånansvärt många låter sig väl smaka då branschen omsätter miljardbelopp. I princip är det ingen skillnad på en cynisk läkemedelsbransch och detta. Bara olika metoder att expandera och vidhålla marknader.

Jag har i 10 år arbetat aktivt för att proaktivt integrera hälsotänk kunskapsmässigt i företags utbildningsbudget och kultur. Det är där det måste ligga om hållbarhet ska vara på riktigt och inte en trendriktig certifiering där vi kan fortsätta vanemässigt spår ett tag till.
Med detta sagt vet jag att vissa metoder kan vara potenta i vissa situationer för vissa personer. Allt väl där. Men detta är inte ens skrapet på ytan.

Jag är trött på den allmänt förekommande quickfix-mentaliteten. Framför allt den maskerad som som samvetslättande ‘hållbarhet’, faktum är att det får mig fysiskt illamående. Den kostar bara. Pengar, energi och framförallt tid. Tid får du aldrig igen. Var noga med hur du hushåller med den. Dessutom har vi inte den tid vi tror här längre. Fortfarande lyser realistiska åtgärder på stor front med total frånvaro.

En röd tråd när jag arbetar tillsammans (för det är just så det är – Tillsammans) med klienter eller företag är att ‘byta spår’. Med ökad självinsikt och initial hjälp skaffa sig de redskap, den kunskap och det synsätt som borgar för en annan robusthet, nyfikenhet, vitalitet och engagemang än tidigare. Vi är gjorda för detta, men då vi befunnit oss i annat under decennier måste man tillåta respektfull tid att hitta tillbaka. Det krävs också viljekraft (vilket verkar utgått ur svenskt språkbruk till förmån till det till vemjälse överanvända ‘motivation’). Kommer du till insikt över dina äkta behov, till skillnad från de illusioner vi vanligtvis underhåller oss med, så är du på rätt väg. Men det innebär att du väljer. Och väljer du något kommer du med nödvändighet behöva välja bort annat (oavsett vad någon annan fått dig att tro – kakan är inte kvar om du nyss ätit den).

Vet du vad du vill i detta perspektiv kan du inte hamna fel. Du hittar hem. En bieffekt av detta kan kallas ‘lycka’…eller förnöjsamhet. Problemet är att vårt funktionsparadigm definierar ‘förnöjsamhet’ som stiltje eller stagnation. Det är i själva verket utgångspunkten för självinsikt och framtida rörelse.

Väldigt få av dem jag träffat initialt har vetat vad de vill. På riktigt. Efter lite sonderande blir det tydligt att det är vad någon annan vill de själva tror att de vill.

Den taoistiska tesen ‘Mindlessness’ är min melodi. Prova att lyssna till den.

https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2019/jun/14/the-mindfulness-conspiracy-capitalist-spirituality