Vad har egentligen hänt när vi säger att vi inte kan göra vissa rörelser längre? Nu menar jag inte den stelhet och “rosten” som kommer av att inte ha rört sig på ett tag.
Nej, jag avser vad som händer neurologiskt och känslomässigt med oss då. I hjärnan och nervsystemet.
ALLA har vi krupit, rullat, trillat, varit lika bra på vänster – höger, tittat i den riktning vi rör oss, gått från sittande på marken till stående i ett huj, klättrat i träd, känt gräset under fötterna.
Det som händer neurologiskt när vi slutar göra dessa arketypiska rörelser för oss homo sapiens, är att vi också degenererar vår hjärna.
Jag kan för egen del checka in på den pinsamma känsla som uppstod då ett par med hund upptäckte mig klängandes 5 meter upp i ett träd mitt i skogen för några år sedan. Alternativen var att ta sig ned fort som tusan eller sitta kvar tyst och hoppas att de inte så mig. Det gjorde de inte. Men det gjorde deras hund. Och således de. Det utbyttes ett något tillbakahållet “Godmiddag” med menade blickar mellan paret ifråga.
I efterhand insåg jag hur präglade vi är att vara “vuxna” inte minst beteendemässigt. Men se där börjar problemen. “Välfärdsproblemen”.
För ett “vuxet” sätt att röra på sig är sällan fritt. Det är att köpa en produkt eller ett utbud som skapats av någon eller några i ett visst syfte. Utan någon som helst tanke eller reflektion på vem jag är som går in i det systemet. Vanligen är motiven till rörelse och träning; uppkomst av värk eller skada, viktnedgång, kaloriförbränning, muskeltillväxt eller något som “känns efteråt”. En typ av masochistiskt förhållningssätt till träning där vi suttit på rumpan allt för mycket och allt för länge och ska “ta igen” det.
Då ska det kännas. Helst i dagar.
För ett “vuxet” sätt att röra på sig är sällan fritt. Det är att köpa en produkt eller ett utbud som skapats av någon eller några i ett visst syfte. Utan någon som helst tanke eller reflektion på vem jag är som går in i det systemet. Vanligen är motiven till rörelse och träning; uppkomst av värk eller skada, viktnedgång, kaloriförbränning, muskeltillväxt eller något som “känns efteråt”. En typ av masochistiskt förhållningssätt till träning där vi suttit på rumpan allt för mycket och allt för länge och ska “ta igen” det.
Då ska det kännas. Helst i dagar.
Jag har ingenting emot intervall, vikter…ja whatever. Jag har gjort min beskärda del, särskilt under en internationell tävlingskarriär.
Allt har sin plats. men innan det har det måste vi ta reda på vilken plats vi själva är på. Har vi inte ens basal rörelseförmåga i vår egen kropp (och knopp) så kommer alla metoder vi ger oss in på förr eller senare att leda till skador eller olust. Och då slutar vi. Tills vi hoppar på nästa metod.
RÖRELSE är liv.
INTE löpning, yoga, styrketräning, crossfit, kampsport. De är alla olika metoder att röra sig i. Men beroende på vem DU är (hållning, stressnivå, rörlighet, energinivå, uppfostran, dagsform) så kommer effekten av de här olika metoderna bli helt individuella och skifta dag till dag på ett hälsomässigt plan.
INTE löpning, yoga, styrketräning, crossfit, kampsport. De är alla olika metoder att röra sig i. Men beroende på vem DU är (hållning, stressnivå, rörlighet, energinivå, uppfostran, dagsform) så kommer effekten av de här olika metoderna bli helt individuella och skifta dag till dag på ett hälsomässigt plan.
DU är INTE en metod. Vem är du? Hur rör du dig utan någon metod?
Det är en spännande plats att utgå ifrån.
Utgångspunkten för vår Evotraning är att återta den vishet och friskhet vi har i kropp och sinne.
Genom att återigen trampa upp vissa stigar rörelsemässigt inser vi att vi att det faktiskt är bekant terräng.
Det var bara länge sedan sist.
